karmelitorden
Ja, uppdateringar är inte en vanlig företeelse men nu måste jag bara kommentera dokumentären "Nunnan". Det var Anna som laddade ner den och nu såg jag den.
Jag kan verkligen inte förstå mig på religion av något slag. Okej, jag kan förstå att man tror på något högre och bättre än människan, himmelen. Men ändå tänker jag att tron bara är synonymt med hopp. Att det hjälper att gå igenom vardagen. Men i dokumentären så är tron så stark att det bara känns som hjärntvättning.
"Endast ett tomt hjärta kan uppleva den sanna glädjen av gud." Något sådant hade uttalats av en munk som levde på 1500 talet om jag inte minns fel. Att leva är ju att känna, tro, älska, hata, inte att tömmas på alla livs glädjeämnen för att bli "uppfylld" av en människa som man faktiskt inte ens vet att den finns. Under dokumentärens gång kom jag att tänka på Hitler, hur han lyckades få tusentals människor att döda judar, hur han fick folk att hata judar. Även om jag kan tänka mig att många gick med Hitler av ren skräck så blev många hjärntvättade, dom får höra att judar är smuts och inte värda att leva. Troende får höra att Gud är den enda, "sonen, fadern och den heliga anden", det goda, det går ju inte att göra annat än att dra slutsatsen att dom är hjärntvättade. Om ingen hade berättat om honom? Jag tror faktiskt att folk hade gått och hoppats på något bättre
Jag förstår mig verkligen inte på att kliva upp sex var morgon för att tillbe gud och tro att det ska påverka världen. Familjen till "Nunnan" sitter och pratar om Hitler och förintelsen. Sonen som verkar vara mest skeptisk och frågande angående tron och gud säger "Av alla människor som utsattes för prövningar, det var inte dom som gud hjälpte. Han hjälpte Hitler."
Mamman svarar på att folk inte bad mycket till Gud under förintelsen, saker och ting hade kanske sett ut annars om dom hade gjort det.
Ursäkta, men hur fan kan man tänka så? Det finns inte i min värld, hur kan flera människors bön påverka världen och miljön? Det är bara ord, inga handlingar. Det var handlingarna som satte stopp på förintelsen av judarna, inte bönerna. Jag kan iofs erkänna att jag själv har bett böner , om det var till gud vet jag inte. Kanske är det snarare en bön till sig själv, det känns mer som om det är ett hopp, ett löfte till sig själv, att ens nära och kära ska vara friska, eller att någon ska vila i frid. Men.
Ja, det finns för mycket att säga. Men att frivilligt låsa in sig i ett kloster utan någon som helst kontakt med vad som händer i världen, och be. På vilket sätt hjälper det världen. Det är bara ett bortkastat liv. Du väljer att leva i fattigdom och be för att de fattiga ska bli rikare. Varför inte vara ute i praktik och faktiskt hjälpa till, se resulten av ditt verk? Leva?
Jag kan verkligen inte förstå mig på religion av något slag. Okej, jag kan förstå att man tror på något högre och bättre än människan, himmelen. Men ändå tänker jag att tron bara är synonymt med hopp. Att det hjälper att gå igenom vardagen. Men i dokumentären så är tron så stark att det bara känns som hjärntvättning.
"Endast ett tomt hjärta kan uppleva den sanna glädjen av gud." Något sådant hade uttalats av en munk som levde på 1500 talet om jag inte minns fel. Att leva är ju att känna, tro, älska, hata, inte att tömmas på alla livs glädjeämnen för att bli "uppfylld" av en människa som man faktiskt inte ens vet att den finns. Under dokumentärens gång kom jag att tänka på Hitler, hur han lyckades få tusentals människor att döda judar, hur han fick folk att hata judar. Även om jag kan tänka mig att många gick med Hitler av ren skräck så blev många hjärntvättade, dom får höra att judar är smuts och inte värda att leva. Troende får höra att Gud är den enda, "sonen, fadern och den heliga anden", det goda, det går ju inte att göra annat än att dra slutsatsen att dom är hjärntvättade. Om ingen hade berättat om honom? Jag tror faktiskt att folk hade gått och hoppats på något bättre
Jag förstår mig verkligen inte på att kliva upp sex var morgon för att tillbe gud och tro att det ska påverka världen. Familjen till "Nunnan" sitter och pratar om Hitler och förintelsen. Sonen som verkar vara mest skeptisk och frågande angående tron och gud säger "Av alla människor som utsattes för prövningar, det var inte dom som gud hjälpte. Han hjälpte Hitler."
Mamman svarar på att folk inte bad mycket till Gud under förintelsen, saker och ting hade kanske sett ut annars om dom hade gjort det.
Ursäkta, men hur fan kan man tänka så? Det finns inte i min värld, hur kan flera människors bön påverka världen och miljön? Det är bara ord, inga handlingar. Det var handlingarna som satte stopp på förintelsen av judarna, inte bönerna. Jag kan iofs erkänna att jag själv har bett böner , om det var till gud vet jag inte. Kanske är det snarare en bön till sig själv, det känns mer som om det är ett hopp, ett löfte till sig själv, att ens nära och kära ska vara friska, eller att någon ska vila i frid. Men.
Ja, det finns för mycket att säga. Men att frivilligt låsa in sig i ett kloster utan någon som helst kontakt med vad som händer i världen, och be. På vilket sätt hjälper det världen. Det är bara ett bortkastat liv. Du väljer att leva i fattigdom och be för att de fattiga ska bli rikare. Varför inte vara ute i praktik och faktiskt hjälpa till, se resulten av ditt verk? Leva?
Kommentarer
Trackback
