linafre

Har tänkt mycket på hur underbart det är att inte bo hemma. Bara det att man kommer och går som man själv behagar. Man äter frukost/lunch/middag klockan nio på kvällen om man så vill. Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna komma hem och måsta tajma tider och anpassa mig. Få höra ord som "du borde inte festa så mycket" då mottot här i Oslo under fredagen var "Man kan aldrig dricka för mycket". (Men om mina föräldrar nu skulle läsa det här av någon anledning, så drack jag inte för mycket, bara för att jag kan).

Eller att då man ska på fest får höra av föräldrarna att man ska "ta det lugnt" medan ens tjejkompisar vill höra en massa historier dagen efter. Historier som kommit från att man inte har "tagit det lugnt". Inte för att jag vill supa mig redlös utan bara gå ut och ha kul, och dricka kanske ett glas för mycket eller vara nykter och se alla andra dricka kanske fem glas för mycket.

Det vore bara tråkigt att inte ha ångest någon gång, att bara alltid göra rätt, aldrig göra något dumt.
Tacka vet jag dumheter som alkohol som gör att "det inte är mitt fel att tre glas gick sönder".

Och, FYI. Det var faktiskt inte mitt fel.