man träffar alla människor två gånger.
Idag har jag sett lite folk som jag minns från Fanny och min O'learys period som var då vi var 18 vintrar. Jag har inte sett någon av dem sen O'learys förrutom en, slump eller vad? Fast jag har börjat komma fram till att alla människor man inte sett på ett riktigt bra tag visar sig alltid en sista gång innan jag far iväg någonstans. Jag såg iaf dessa personer.
Kåkfararn Daniel som vi träffade någon vecka efter att han kommit ut. Han hade ett mål för kvällen och.. låt oss säga att han inte bara hade suttit inne en vecka. Sedan har vi ju Den Snälle, han gillar vi.
Sen har vi ju min Stefan. Ja, jag var i behov av gratis mat och stod ut med att prata med honom i kön (väldigt utnyttjande men tjejer, ni kan inte ens låtsas att ni inte gjort det också). Stefan, han hade en enorm utstrålning och skrev "Hård JÄVLA poesi" något som har blivit litet av ett uttryck.
Just ja, det är en kille som jag saknar nu. Han som kom fram till mig, ville bjuda på en öl. Han betalar och jag tar emot den, men så greppar han tag i ölen och säger att "jag vill ha ölen, du kan få pengarna". Jag kom hem elva riksdaler rikare den kvällen tack vare honom.
Tack och Hej.
Hon vars hjärta man inte vinner genom att skriva hård JÄVLA poesi.
